Princeton

Idag blev det en Princeton:

Jag blandade:
50ml Gin (Gordon's 47.3%)
2 stänk orange bitter (hemgjord)
Rörde med is och silade
Hällde ner:
20ml Red Port efter kanten på glaset

Den här skapelsen är hämtad från George Kappeler’s: Modern American Drinks från 1895. Egentligen ska det vara Old Tom Gin, men jag hade tyvärr ingen hemma, skulle kanska ha blandat lika delar London och Holland gin?

Porten lägger sig rätt tungt på botten av glaset - det här är ingen Pousse Café där man behöver vara försiktig när man blandar. Porten ligger också kvar när man dricker den, så i början blir det ren gin. Om man inte vill ha det så, kan det löna sig att röra om i glaset. Gör man det får man en martinivariant med port istället för vermouth - och den är alls inte oäven, portens sötma slår igenom mindre än väntat, så det kanske hade varit bättre med Old Tom.

Cocktail, New York Style

Idag blev det ett riktigt gammalt recept:

jag började med att lösa upp en 1/2 tsk socker i lite vatten med ett stänk Angostura bitter. Tillsatte sedan 50 ml Bols Oude Genever, fem isbitar och en bit citronskal, rörde, klart!

Den här typen av drinkar var tydligen väldigt populära i New York i mitten av 1800-talet. Det går lika bra att blanda den med cognac. Den här blandningen lyfter dock Genever till nya höjder - lika enklet som gott.

Chancellor cocktail

Efter ett lång uppehåll blev det en tillfällig eftermiddagsdrink:

Här blandade jag:
50ml Tory's Black Whisky
25ml Red Port
15ml Martini Extra Dry Vermouth
1 stänk hemgjord orange bitter
Rörde med is, silade, garnerade med ett satsumasskal (inga citroner hemma)

Urspunget till receptet på Chancellor cocktail är okänt, i alla fall enligt de källor jag hittade. Jag baserade min drink på ett recept från Esquire. Egentligen ska det vara skotsk whisky, men japansk är väl i princip samma sak?

Chancellor är vackert rubinröd, en väldigt attraktiv drink att titta på. Smakmässigt ligger den rätt nära en perfect Manhattan, men med port istället för röd vermouth och skotsk (japansk) whisky istället för rye/bourbon. Det funkar, men port och orange bitter ger lite glöggkänsla och rye är en bättre drinkmixer än scotch. Manhattan är godare, men Chancellor är vackrare. 

Amber Room

Dagen sängfösare blev en Amber Room

Jag blandade:
50ml Beefeater London Dry Gin (47%)
15ml Grön Chartreuse
15ml Martini Rosso Vermouth
2 stänk Orange Bitters (hemgjord)
Skakade, silade garnerade med en jordgubbe (skulle varit cocktailkörsbär)

Det här är egenligen samma drink som Harry Johnsons Bijou från "New and Improved Bartender Manual" från 1900. Anledningen att kalla den Amber Room är att Bijou egentligen ska vara en Pousse Cafe-typ av drink. Den här är bärnstensfärgad, medan Bijou syftar på de enskilda ingrediensernas färg.

Under alla förhållanden så är det en god drink, kraftig örtsmak och lite sötma, men får jag välja så tar jag nog gårdagens Ampersand istället.

 

Ampersand

Efter eftermiddags svampplockning behövs något rejält och då föll valet på Ampersand.

Jag blandade:
25ml Beefeater Gin (47%)
25ml Torres 10  Brandy
25ml Martini Rosso Vermouth
2 stänk Orange Bitter (hemgjord)
Rörde med is och silande, garnerade med citron och toppade med en tesked Grand Mariner.

Ampersand kommer från  'The Old Waldorf-Astoria Bar Book' av A. S. Crockett från 1935. Egentligen en Sweet Martini med hälften av ginnen utbytt mot konjak. Det skulle ha varit Old Tom gin och inte London Dry, men jag tror att den spanska brandyn kompenserar för det. Namnet Apersand kan möjligtvis komma från '&' i Martini & Rossi.

Gillar man drinkar med italiensk vermouth så är den här god, riktigt god. Orange Bitter kan lyfta det mesta och gin och brandy harmoniserar väl med varandra - på samma sätt som whiskey och rom.  

Poet’s Dream

Dagens eftermiddagsdrink blev en Poet’s Dream

Jag blandade:
50ml Beefeater gin (47%)
25ml Martini Extra Dry Vermouth
3ml Bénédictine
2 stänk Orange Bitter (hemgjord)
rörde med is och silade, garnerade med citronskal.

Jag hittade recept och historia kring Poet’s Dream på Esquire's hemsida. Det ursprungliga receptet kommer från Waldord Astoria's cocktailbok och innehåller lika delar gin, vermouth och Bénédictine. I en engelsk cocktailbok från 1934 fnns dock det här receptet, där proportionerna har ändrats och man tillsätter orange bitter. Det är rätt uppenbart att det är frågan om två helt olika drinkar, 1/3 Bénédictine ger nåot som både är väldigt sött och har en kraftig örtsmak. Det här receptet ger istället en Dry Martini med en krydda av Bénédictine. Trots att mängden är liten blir det dock en påtaglig sötma.

Sötman är dock väl balanserad och ger drinken en extra dimension. Det är helt enkelt en drajja med knorr. Rekommenderas varmt!
   

Casino Cocktail

Dagens törstsläckare blev en Casino Cocktail:

Jag blandade:
5cl Beefeater gin (47%)
3/4tsk Stock Maraschino
3/4tsk Pressad citron
3/4tsk Orange Bitter (hemgjord)
Skakade, silade och garnerade med en jordgubbe (skulle ha varit ett körsbär, men hade inga hemma) 

Casino Cocktail kommer från Harry Craddock's 1930 'The Savoy Cocktail Book'. Idag är det många som ökar mängden Maraschino och citron, t ex Simon Difford: http://www.diffordsguide.com/cocktails/recipe/2332/casino-#1, men då blir det en helt annan drink. Receptet jag använde blir ett alternativ till Dry Martini, istället för en sötsur cocktail.

En traditionell Casino Cocktail kan väl mäta sig med en Dry Martini, passar perfekt innan maten.
 

Pegu Club

Idag blev det en Pegu Club:

Jag blandade:
5cl Beefeater gin (47%)
25ml Cointreau
15ml nypressad lime
1tsk florsocker
1 stänk Angostura bitter
1 stänk Orange bitter (hemgjord)
Skakade med is och silade, garnerade med ett citronskal.

Pegu Club skapades på herrklubben Pegu Club i Rangoon, Burma på 20-talet. Receptet publicerades första gången i Harry MacElhone's 'Barflies and Cocktails' från 1927.  Harry Craddock skriver om drinken i sin 1930 Savoy Cocktail Book: "The favourite cocktail at the Pegu Club, Burma, and one that has travelled, and is asked for, round the world."

Idag är nog Pegu Club lite bortglömd, vilket är synd eftersom det är en ganska god cocktail som passar de flesta: syrlig, inte för söt och med en tydlig beska från bittrarna.

D.O.M. Cocktail

Dagens drink blev en D.O.M. Cocktail:

Jag blandade:
5cl Larios gin
2cl Bénédictine D.O.M.
2cl färskpressad apelsin
2 stänk orange bitter (hemgjord)
Skakade med is och silade, garnerade med apelsinskal.

Ursprunget till D.O.M. Cocktail är tydligen Ritz Bar i Paris och 30-talet, men jag har inte hittat så mycket mer information än det.

 Hursomhelst, så är det här en väldigt lyckad blandning: apelsin är en klart underskattad ingrediens i drinkar, om man jämför med lime och citron, men den smakar i många fall klart bättre. Här balanseras sötman från Bénédictinen och apelsinen perfekt av ginnen och orange bitter ger den extra kärvhet som behövs.

 Testa den här om ni råkar ha en flaska Bénédictine stående, bittern är inte helt nödvändig. 

 

Mississippi Punch

Dagens drink blev en Mississippi Punch:

Jag blandade:

5cl Torres 10 brandy

25ml McCormick whiskey

25ml Ocumare Añejo Especial Rom

saften av en 1/4 citron

1 tsk florsocker

Skakade och hällde upp i ett isfyllt glas. Garnerade med en citronskiva och en jordgubbe.

Receptet kommer från Bon Vivant's Companion av Jerry Thomas från 1862, men det är troligt att receptet är äldre än så. Originalreceptet innehåller ett vinglas konjak och ett halvt vinglas vardera av bourbon och rom. Thomas specificerar inte hur mycket ett vinglas är, men man får intrycket av att det kan ha varit en rätt så kraftfull blandning.

Hursomhelst, så är det en väldigt god drink, konjak, rom och whiskey blir en harmonisk blandning och mängden citron och socker är precis lagom för att få bra balans på det hela. Jag avstod också från att använda min vanliga billighetsbrandy 403 och gick på en 10 årig Torres istället. Det var nog en avgörande faktor för smaken, 403 är rätt så äcklig.

Invigde mitt nya objektiv, en 45/1,8 från Olympus, som jag har köpt för att ta bilder på sprit. (Den kanske duger till annat också).

 

FDR Martini

Idag blev det Franklin Delano Roosevelt’s version av Dry Martini.

Jag blandade:
5cl Larios gin
25ml Martini Extra Dry
1tsk olivspad från Fontanas sardellfyllda oliver.
Skakade och serverade med tre oliver uppträdda på tandpetare.
En martini ska röras, men eftersom olivspadet ändå gör drinken lite grumlig, så kan man lika gärna skaka, Roosevelt gjorde tydligen det också.

Roosevelt gillade tydligen cocktails, förutom den här martinin, som egentligen är en "Dirty Martini" så skapade han också en “Haitian libation” med mörk rom, brunt socker, apelsinjuice och äggvita. Den serverade han framförallt till "Damsällskap". 

Roosevelt hade med sig sitt martinikit till Teherankonferensen och blandade sin Martini till Stalin. Stalin drack sin och sa artigt: “Well, all right, but it is cold on the stomach.”. Jag undrar vad Obama blandar när han åker till toppmöten? Och vad blandar Fredrik Reinfeldt när han har Mona Sahlin på middag?

Hursomhelst, så tillför inte olivspadet något till martinin, den klassiska är godare. Roosevelts martini är också ganska svag och även om jag gillar att ha i vermouth, så är nog 3:1 eller 4:1 bättre proportioner.

Chaparron

Fortsätter med "Bar La Florida cock-tail book"

Jag blandande:
5cl 403 Brandy (enligt receptet skulle det ha varit Tres Copas Cognac)
25ml Martini Rosso Vermouth (helt enligt receptet)
Muddlade en bit citronskal med 1 tsk florsocker, rörde allt med is, silade och garnerde med det muddlade citronskalet. Receptet säger inte om man ska skaka eller röra, jag gissade röra, men skaka hade nog varit bättre, drinken blev hursomhelst lite grumlig.

"Bar La Florida cock-tail book" verkar vara det enda ställe där man kan hitta receptet på Chaparron. I praktiken är det en Manhattan på brandy, med lite sötma och syra istället för Angostura. Vanlig Manhattan är godare.

Daiquiri #4 (Florida style)

Det hann bli en drink till igår kväll, hittade just bilden:

Jag blandade:
5cl Ljus Rom, hemgjord på rom-essence från Essencefabriken
saften av en halv lime
1tsk florsocker
1tsk Stock Maraschino
Körde i mixern med is, garnerade med en mintkvist.

Receptet kommer ännu en gång från "Bar La Florida cock-tail book" från 1935. Skillnaden mellan Daiquiri #4 och Daiquiri #1 är att #4 innehåller lite Maraschino och serveras som "frozen". Helt klart gott om man vill ha något svalkande, Maraschinon tillför en trevlig bitterhet.  

Yachting Club Cocktail

Lite sen med att uppdatera, men här kommer gårdagens aperitif:

Jag blandade:
5cl Bols Zeer Oude Genever
25ml Martini Extra Dry
1tsk florsocker
1tsk Fruko Schulz Absinth
2 stänk Peychauds Bitters
Rörde med is, silade, garnerade med citronskal.
 
Till skillnad från torsdagens Holland House, där citronen till viss del döljer geneversmaken, så smakar den rejält av genever. Gevener är en "acquired taste" och gillar man det (vilket jag gör) är den här drinken fantastisk, gillar man det inte så smakar det dieselolja.

 Peychauds Bitters gör att drinken blir vackert rosa

Yachting Club Cocktail kommer från "Recipes for Mixed Drinks" av Hugo R. Ensslin från 1917. Det är annars ett rätt ovanligt recept som inte finns att hitta i andra böcker eller på så många ställen på nätet. 
 

Whiskey Sour

Dagens eftermiddagsdrink blev en Whiskey Sour:

Jag blandade:
2cl pressad citron
1tsk florsocker + plus lite sodavatten för att lösa sockret
5cl McCormick whiskey
Skakade och silade, garnerande med en citronskiva.
Enkelt och kanske inte alltför upphetsande smakmässigt - skulle nog ha haft i lite bitter.

Whiskey Sour finns med i "The Modern Bartenders' Guide" av O. H. Byron från 1884 och är ganska säkert med i alla cocktailböcker som har kommit efteråt också.

Whiskey Sour är cocktailvärldens Big Mac, enkel, god, men inget man serverar som fin middag.
 

Holland House

Hörde det ryktas att baren kommer att förstärkas med en flaska Holland Gin i helgen (tack på förhand). Firar detta med att blanda en geneverdrink:

Jag blandade:
5cl Bols Zeer Oude Genever
2cl Martini Extra Dry
15ml pressad citron
7ml Stock Maraschino
Skakade med is, silade, garnerade med citronskal.

Den ursprungliga Holland House kommer från George J. Kappeler's  bok: "Modern American Drinks: How To Mix and Serve All Kinds of Cups and Drinks" från 1895. Den baseras på rye och apelsinlikör och har inget gemensamt med det som jag har blandat. Harry Craddock jobbade också på baren i Holland House på 5th avenue och blandade husets drink; "Holland House cocktail" enligt receptet ovan, men med muddlad ananas och London Dry istället för Holland gin. Bols väckte upp receptet 2008 för att marknadföra genever.
Hursomhelst så har Bols lyckats, genever och citron är en fin kombination och vermouthen tillför lite extra beska, medan maraschino ger lite sötma och extra bitterhet.      

Gin Daissy

Promenerade hem efter en middag på Djuret i gamla stan. Tog ingen digestif, så behovet var stort efter något kallt, starkt och bittert. Vad passar då bättre en en hederlig Gin Daisy:

Här blandade jag enligt receptet på Gin Daissy i "Bar La Florida" cock-tail book från 1935 som för övrigt finns scannad på www.scribd.com:
5cl Larios Gin
7ml Grön Chartreuse
1 stänk Angostura
1/2 tsk socker
1 bit citronskal (unsqueezed) 
Blanda allt med krossad is i et vinglas och rör, sila inte.
Skulle ha garnerats med mint och körsbär, men vi var för törstiga så det glömdes bort.
Ursprungsreceptet innehåller en halv tsk (2,5ml) Chartreuse, och gul till på köpet, jag var helt klart för frikostig med Chartreusen, 7ml var alldeles för mycket, ginnen blir helt utslagen. Jag får kanske fundera på att skaffa en flaska gul Chartreuse, den gröna är ibland lite för mycket av det goda.

Daisyn är för övrigt mycket äldre än det kubanska receptet jag använde. Det första nedskrivna omnämnandet finns i en roman från 1866 av Henry Llewellyn Williams: "Gay Life in New York, or Fast Men and Grass Widows". Den finns också med i Jerry Thomas klassiska "How to Mix Drinks" från 1866, men det recepet skiljer sig ganska klart från La Floriditas. 

   
 

Admiral Schley Punch

Dagens drink är Admiral Schley Punch från "The Gentleman's Companion: Volume II", av Charles H. Baker, Jr, med en första upplaga från1939. Baker var en journalist som reste jorden runt och skrev om den mat han åt och de drinkar han drack. Ett sämre liv kan man tänka sig. Tyvärr har jag inte The Gentleman's Companion själv, så jag får förlita mig på den information som finns på nätet.

Här blandade jag:
3cl McCormick Whiskey
3cl Ocumare Añejo Especial Rom
Saften och skalet av en halv lime (en hel enligt receptet, men limen var stor och det blev surt nog i alla fall)
1/2 tsk florsocker
Skakade med is och hällde upp i glas utan att sila, garnerade med ananasskivor och mynta.

Det här funkade riktigt bra, amerikansk whiskey och rom blir en bra blandning. Detta trots att både McCormick och Ocumare är rätt så usla produkter. 

Det finns inget som förtäljer varför drinken bär Admiral Schleys namn. Admiral Winfield Scott Schley var en hjälte från det spansk-amerikanska kriget, men Baker skriver bara: "This is supposed to have been named after the American admiral and we shouldn't mind such a pleasant piece of business being called after us."

Brainstorm

Idag blev det en Brainstorm som eftermiddagsdrink. Jag baserade den på ett recept i "Esquire: Handbook for Hosts" från 1949. Det är dock troligt att ursprungreceptet är betydligt äldre än så. Brainstorm är i princip en variant på (perfect) Manhattan med Bénédictine istället för röd vermouth. 

Jag blandade:
5cl Jim Beam Rye
15ml Martini Extra Dry Vermouth
15ml Bénédictine
Skakade med is (borde kanske ha rört den? Den var inte vacker när den kom ut ur shakern), silade och garnerade med citronskal.

Det finns en hel del varianter på Brainstorm: skotsk, irländsk, kanadensisk eller bourbon whisk(e)y. Har man ingen Rye hemma kan de andra alternativen säkert funka. Proportionerna kan också skilja - det finns recept där alla ingredienserna har samma mängd. Bénédictine är dock väldigt sött och en större mängd än den jag använde är inte att rekommendera.
Brainstorm är definitivt en topp-cocktail. Styrka, sötma och bitterhet är perfekt balanserade.      

Bobby Burns (Embury's version)

Dax för en sängfösare. Idag blir det Bobby Burns. Det först publicerade receptet finns i Harry Craddock's "The Savoy Cocktail Book" från 1930. Nu blandar jag den istället enligt David A. Embury's recept från  "Fine Art of Mixing Drinks" från 1953. Skillnaden är att Embury använder Drambuie medan Craddock använder Bénédictine.

Jag blandade:
5cl Nikka Black Clear Whisky (är väl egentligen hädelse att använda japansk whisky när det ska vara skotsk)
2,5cl Martini Rosso
8ml Drambuie
2 stänk Peychaud's aromatic bitters
Rör, sila och garnera med citronskal.

En rätt ok cocktail, men kanske lite för söt för min smak - jag dricker hellre en Manhattan.

Moscow Mule

Idag blev det en Moscow Mule.

Det är en av de tidigaste drinkarna som baseras på vodka. Moscow Mule skapades runt 1941 av John G. Martin och "Jack" Morgan. Martin importerade vodka och Morgan tillverkade Ginger Beer, så det är rätt uppenbart att drinken var ett marknadsföringstrick, som uppbarligen fungerade eftersom vodkaförsäljningen i USA tog fart.
Jag blandade:
5cl Белая Березка vodka
8ml pressad lime juice
1 stänk angostura
Skakade med is och silade ner i en isfylld tennmugg (borde ha varit koppar, men jag äger inga sådana), toppade upp med Old Jamaica Ginger Beer, garnerade med lime och mynta.

Med tanke på att vodka är väldigt tråkigt i cocktails och att ginger beer är fruktansvärt sött, så blev resultatet inte så pjåkigt. Angosturan (finns inte med i alla recept) tillför en nödvändig beska och mina muggar var tillräckligt små för att hålla nere mängden ginger beer. 

Men det kommer nog inte att bli alltför många fler vodkadrinkar i frantiden.