Borden Chase

Gårdagens drink:

Jag blandade:
50 ml Torys Black Whisky
15 ml Martini Rosso Vermouth
5 ml Pastis
2 stänk orange bitter (hemgjord)
Skakade med is, silade, ingen garnering.

För tillfället så använder jag Esquires (http://www.esquire.com/drinks/) hemsida som huvudsaklig källa för drinkrecpet - så också för denna. Enligt den så är källan till den här drinken okänd. Den bara dök upp någon gång på 30- eller 40-talet. Borden Chase är pseudonym för Frank Fowler, som var en författare, som bland annat skrev manus för westernfilmen Winchester '73, med James Stewart i huvudrollen.

 Trots att jag körde med riktiga budgetvarianter på ingredienserna blev den här riktigt bra. Torys Black är verkligen ingen bra whisky, men som cocktailingrediens så funkar den. Bordem Chase är en hottad Rob Roy, som i sin tur är en Manhattan på skotsk whisky istället för amerikansk. Pastisen påverkar dock smaken rejält. Mer än en tesked ska man definivt inte ha - då kommer den att dominera helt.

 

Suburban

Länge sedan jag uppdaterade , men här kommer något riktigt bra:

Jag blandade:
45 ml Jim Beam Rye
15 ml Bacardi Gold
15 ml Red Port
2 stänk Angostura Bitter
2 stänk Orange Bitter (hemgjord)
Rörde med is, silade och garnerade med citronskal.

 Suburban är en riktigt udda drink för tiden runt förra sekelskiftet, som har fått en rejäl hype av David Wondrich som skriver i Esquire. Den har säkert varit bortgömd i nästan hundra år, men nu finns den med på i så gott som alla seriösa cocktailbloggar. Blandningen whiskey, rom och portvin tillhör inte vanligheterna, men det funkar, och funkar riktigt bra till på köpet. Tillsatsen av de båda bittrarna är dock det som gör pricken över i:et. Utan dem skulle nog blandningen blivit tråkig, eftersom drinken inte innehåller vermouth, vilket annars var standard på den tiden.

Namnet´"Suburban" för tankarna till Rågsved, men det här är allt annat en en förortsdrink. Suburban är en av drinkarna som tillägnats James R. Keene för hans framgångar som hästsportspromotor och hästuppfödare. "Suburban" kommer från "Suburban Handicap" som är en årlig galopptävling som startade 1884 i Brooklyn och faktiskt hålls fortfarande.

Det här är ett riktigt lyckat recept, en variant på Manhattan, men med lite extra. Rommen dämpar råheten i Ryen, Porten ger en balanserad touch av sötma och fyllighet, bittrarna tillför den nödvändiga beskan - rekommenderas starkt! 

Rum Flip

Nu var det dags för en riktig klassiker: Rum Flip

Jag blandade:
50 ml Bacardi Gold
1 tsk florsocker
1 helt ägg
Skakade med is, silade och garnerade med lite muskot på toppen.

Flippar kan serveras både varma och kalla och har sitt ursprung från 1600-talet, men då innehöll de öl som blandades med socker, ägg och kryddor  som sedan värmdes. Det recept jag använde kommer från

Jerry Thomas' Bartender's Guide från 1887. Där består en kall flip av sprit eller starkvin, socker och ägg. I de varma flipparna använder man bara äggulan och tillsätter kokande vatten.

Den stora fördelen med en flip är att man kan i princip blanda den med vilken sprit som helst och det enda virke man behöver ha hemma är ägg. Ett ägg innhåller en hel del vätska så drinken blir inte så stark och borde passa de flesta. Normalt är jag rätt försiktig med socker i mina drinkar, men en flip behöver en del sötma, så håll inte igen. Rom flip är godare än det låter och väldigt lätt att blanda.  

 

 

Bloomsbury

Börjar om efter ett långt uppehåll. Idag blev det en Bloomsbury.

Jag blandade:
50 ml Gordons Gin
15 ml Lillet Blanc
15 ml Cuarenta y Tres (Licor 43)
2 stänk Peychaud's aromatic bitters
Rörde med is och garnerade med ett apelsinskal.

Det här är ett modernt recept från Robert (drinkboy.com) Hess (2003). Resultatet blir en väldigt vacker och aromatisk martini. Vaniljen och sötman från Cuarenta y Tres slår dock igenom lite väl starkt för min smak. Den kunde gott ha varit lite torrare.

  

Waldorf Cocktail

Har inte blivit många uppdaterinar på sistone, men idag blev det en Waldorf Cocktail:

Jag blandade:
25 ml Hills Absinthe
25 ml Martini Rosso Vermouth
25 ml Jim Beam Rye
2 stänk orange bitter (hemgjord)
Skakade (rejält) med is, silade och garnerade med en bit citronskal.

Receptet hittade jag i "Drinks" av Jacques Straub från 1914. Den återfinns också i "Old Waldorf bar days" från 1931, men där är orange bitter bytt mot Angostura. Dale DeGroff har moderniserat receptet och dragit ner absinthen och vermouthen till förmån för whiskeyn. Nu har jag inte jämfört, men jag tycker att originalblandningen står sig bra.

Nu är Hill's absinth långt i från någon höjdare och i den här drinken bidrar den mer med styrka än med finess. Det vore kul att testa den här drinken med en kvalitetsabsinth. I övrigt är den väldigtbalanserad, alla ingredienserna kommer fram utan att någon av dem dominerar. Sötman från vermouthen sitter helt rätt. En klar fullträff för de som gillar klassiska smaker.

The Metropole

En dag sent, men ändå... Igår blev det en Metropole:

Jag blandade:
50ml Remy Martin VSOP
30ml Martini Extra Dry Vermouth
2 stänk Peychaud's bitters
1 stänk hemgjord Orange Bitters
Rörde med is, silade, garnerade med ett citronskal.
The Metropole var hus-drinken på Metropole Hotel i New York City. Hotellet låg i korsningen av Broadway och 42nd street. Det är där Times Square ligger idag, men det här var innan Times Square existerade. Hotellet gick i konkurs 1912 så det finns ingen möjlighet att prova drinken på plats. The Metropole cocktail sägs ha skapats runt 1890 och den första dokumentationen finns i Modern American Drinks av George J. Kappeler från 1894. Då var proportionerna mellan konjak och vermouth 1:1. I modernare recept har mängden konjak ökat.

Normalt använder jag spansk brandy i mina drinkar, men här ville jag hålla nere sötman och satsade på Remy Martin. Det var nog ett bra val - Metropole är en väldigt sofistikerad drink, där de olika bittrarna harmoniserar fint med längden i konjaken. Egenligen är det en Dry Martini med konjak istället för gin, men det finns ingen likhet i smaken.

  The Metropole är inget för den som gillar söta drinkar, men för mig så hamnar den lätt bland 10-i-topp.
    

Martinez

Idag blev det en Martinez:

Jag blandade:
50ml Filliers' 8 jaar oud
25ml Martini Rosso
10ml Stock Maraschino
2 stänk hemgjord Orange Bitter
Rörde och garnerade med ett bränt citronskal.

Det sägs att Martinez är föregångaren till Dry Martini, men det är ingen som vet säkert. Den första dokumentationen finns dock i O.H. Byron's  "The Modern Bartender" från 1884. Där beskrivs den som en Manhattan på gin. De gamla recepten använder dubbelt så mycket vermouth som gin, något som inte passar dagens smaklökar. Vilken gin det skall vara är också lite oklart, oftast ser man Old Tom, men de finns också de som använder Holland Gin.

Jag använde iallafall en "Holland Gin" från Belgien. Filliers' 8 jaar oud (50%) är en ny bekantskap från flygplatsen i Bryssel och är kanske den godaste gin som jag någonsin har köpt. Drinken blev nästan fulländad. Nästa gång drar jag dock ner lite på Maraschinon - den blev lite för söt - det är kanske dags att köpa en Luxardo - Stock är inte så god.